Nära kommer livets ord, tar gestalt på denna jord.
Hej på er!
Jag har läst klart Det finns ingenting att vara rädd för av Johan Heltne och den var mycket bra! Den handlar om en kille i tonåren, Jonatan, som är uppvuxen i Livets Ords församling i Uppsala. Jonatan mår inte så värst bra. Han får svåra epileptiska anfall med jämna mellanrum, och trots att han verkligen hoppas på att bli helad från sin epilepsi händer ingenting. När Jonatan är sådär 16-17 år blir han kär i Nina, en tjej i samma församling. Trots att de inte får vara ihop börjar de träffas i hemlighet, hela tiden rädda för att bli upptäckta.
Jag har läst annan littetatur i den här genren (Jehåvasjäveln, Torka aldrig tårar utan handskar) och ofta handlar böckerna om processen att ta sig ur ett religiöst sammanhang man inte mår bra av. Det gör inte Det finns ingenting att vara rädd för. Istället beskriver boken hur det kan vara att befinna sig mitt i ett sådant sammanhang, och hur man hanterar att ens egen känsla av rätt och fel inte överensstämmer med vad man har lärt sig.
Det finns ingenting att vara rädd för var bra skriven, ganska snabbläst, intressant och lite sorglig. Jag går ur läsningen med en stark känsla av hur viktigt det är att själv få tillåtelse att skapa sin egen sanning och avgöra vilka val man vill göra.
